Arbetet börjar långt före första soundchecken
När någon frågar vad man gör under en konsertproduktion tror många att det mesta sker i själva sändningsögonblicket. I praktiken är kvällen själv den korta delen. Jag börjar med att ta reda på vad scenen består av: hur stor den är, var publiken står, var strömmen finns och hur långt det är mellan scen och regirum. Det avgör hur många kameror som går att placera och hur långa kablar vi behöver dra.
Sedan läser jag låtlistan tillsammans med artisten eller arrangören. Vilka stycken är lugna, vilka är snabba, när byter någon instrument, när går det att ta en närbild utan att missa något? Det ger en första bild av vad kamerorna ska göra. I kursen låter vi deltagarna göra just den här genomläsningen på en riktig låtlista innan någon rör utrustningen.
Resultatet blir ett enkelt papper med tre kolumner: tid, bild och ljud. Det ser torrt ut, men det är det dokument alla i teamet återvänder till när något ändras i sista stund.
- Mät scenen och avståndet till regirummet
- Läs låtlistan och markera tempoväxlingar
- Skriv ner tid, bild och ljud i ett gemensamt papper
Kameraplacering: varje plats ska ha en uppgift
En vanlig miss är att placera kameror för att det finns plats, inte för att de behövs. Jag brukar utgå från frågan vad varje kamera ska bidra med. En vid kamera i salongen ger helhetsbilden. En kamera vid sidan av scenen fångar musikerna i profil. En tredje nära trummorna eller kompet ger de bilder som annars saknas.
Varje kamera får också en operatör som vet vilken roll den har. Den som sköter helbilden ska inte jaga detaljer, och den som tar närbilder ska veta vilka som är lediga att filma i en given låt. Vi övar det genom att dela ut roller och sedan byta, så att alla förstår varandras begränsningar.
Höstens konserter har ofta mörkare lokaler och mer sceneffekter än sommarens utomhusscener. Det påverkar hur känslig kameran behöver ställas in och hur mycket rörlig belysning operatören måste räkna med.
- Ge varje kamera en tydlig uppgift
- Håll helbild och detalj åtskilda
- Räkna med skiftande scenljus
Ljudet följer en egen väg från scen till sändning
Ljud för en konsert är inte samma sak som ljud för ett nyhetsbord. Här finns ofta två flöden: det som går ut i salen och det som går till sändningen. De behöver inte låta likadant, och oftast ska de inte göra det. Salsljudet är byggt för rummet, men sändningsljudet ska fungera i hörlurar och i en vardagsrumshögtalare.
Därför ber vi att få en egen signal från scenens mixerbord eller egna mikrofoner. Vi kontrollerar var varje kanal kommer ifrån, vad som är märkt och vad som går att stänga av. Det låter pedantiskt, men en felmärkt kanal mitt i en låt är svår att hitta när alla tittar på dig.
Johan Bergström, som håller i ljudmodulerna, brukar säga att man lyssnar på signalvägen innan man lyssnar på musiken. Jag har lärt mig att hålla med.
- Begär en egen signal till sändningen
- Kontrollera märkning av varje kanal
- Lyssna på signalvägen före musiken
Repetition och körschema med reservplan
Ingen konsert går exakt som planerat, och därför behöver körschemat ha utrymme. Vi repeterar gärna ett par av de mest krävande låtarna med alla kameror igång, inte för att få bilderna perfekta utan för att se var operatörerna går i varandras bild, var kablarna ligger i vägen och när kommunikationen i hörlurarna blir otydlig.
Reservplanen är lika viktig som huvudplanen. Vad gör vi om en kamera tappar bild? Vem tar över? Vilken bild står vi på tills det är löst? Det skrivs ner i förväg, helst i en kort lista som regissören har framför sig. Under genomgången av reservplanen märks ofta små saker som ingen tänkt på.
Efter repetitionen ändrar vi körschemat, ofta flera gånger. Det är ett tecken på att arbetet fungerar, inte på att något gått fel.
- Repetera de svåraste låtarna med alla kameror
- Skriv ner en reservplan för varje kritisk punkt
- Justera körschemat efter genomkörningen
Kommunikation under kvällen
När sändningen startar bär alla headset, och regissören har en tydlig ordning för vad som sägs och när. Korta kommandon, namn först, sedan instruktion. Ingen diskuterar medan en låt pågår. Det låter strikt, men musiken tar slut och en ny börjar, och då behöver alla redan veta vad som kommer.
Operatörerna lär sig snabbt att lita på regissörens röst. Samtidigt ska de få tala om när något är fel, utan att det blir en lång förklaring. Vi övar det i kursen genom att låta deltagarna växla mellan regissörens och operatörens roll, så att man förstår båda sidorna av samtalet.
Efter sista låten finns det ofta en kort stund där man vill gå hem. Vi stannar i stället kvar och går igenom vad som fungerade och vad vi skulle göra annorlunda nästa gång.
- Namn först, sedan instruktion
- Inga diskussioner under pågående låt
- Avsluta med en kort utvärdering
Vad du kan öva på själv inför nästa konsert
Du behöver ingen stor scen för att börja. Ta en lokal repetition, ett skolframträdande eller en mindre spelning och be om lov att få titta på hur det är uppbyggt. Rita en enkel skiss över var du skulle placera kamerorna och var ljudet skulle hämtas. Jämför sedan med hur det faktiskt var ordnat.
Det är också en bra övning att titta på en inspelad konsert och skriva ner varje bildbyte med tid. Efter en stund märker du mönster: hur ofta byter regissören bild, när används helbild, när närbild. Det är samma sak vi gör i kursmodulen, fast med egen utrustning.
Kom ihåg att tålamod är en teknisk färdighet. Den som väntar på rätt bild får oftast bättre material än den som jagar.
- Rita en kameraskiss för en lokal scen
- Skriv ner bildbyten från en inspelad konsert
- Öva på att vänta in rätt bild
Liveproduktion för scen handlar mest om förberedelse, tydliga roller och en plan som tål ändringar. Kamerabilder och ljud hänger ihop genom ett körschema alla förstår, och det är där de flesta problem avgörs, långt före första tonen. Den som vill lära sig det praktiskt får i kursen träna på just de stegen, steg för steg, tillsammans med instruktörer som själva har stått bakom kamerorna.
