Vanliga misstag vid liveproduktion av konserter och hur du undviker dem

Att planera för mycket och för sent

Det vanligaste misstaget jag ser hos elever som övar liveproduktion är att kamerabilderna planeras först när artisterna redan står på scen. Då finns varken tid att prova vinklar eller att höra hur ljudet ändras när publiken kommer in. En konsert går inte att göra om, och det som inte är bestämt i förväg avgörs i stunden av den som är mest stressad.

Bättre är att börja med en enkel bildplan på papper. Rita scenen uppifrån, markera var varje kamera står och vad den ska ta hand om. En kamera för totalbild, en för sångaren, en för instrumenten och eventuellt en mobil vid sidan av scenen räcker långt för en mindre produktion.

Gå sedan igenom planen med alla som ska arbeta i den. Bildmixern, kameraoperatörerna och ljudteknikern ska ha samma bild av vad som händer under varje låt, annars drar de åt olika håll redan i första numret.

Ljudet får för lite utrymme i planeringen

Många lägger nästan all energi på bilden och behandlar ljudet som något som löser sig. På en konsert är det tvärtom: publiken förlåter en lite oskarp bild långt före ett ljud som skär eller försvinner. Ljudet bör därför planeras lika noggrant som kamerorna, och i samma dokument.

Ett typiskt fel är att sändningens ljud tas från samma mix som salen får. Den blandningen är gjord för rummet, med basen förstärkt och sången hårt pressad över högtalarna. I en sändning låter det ofta kasst. En egen mix för sändningen, med mikrofoner som fångar rummet och publiken, ger ett mer levande resultat.

Kontrollera också signalvägarna i god tid. En kabel som ligger fel eller en mikrofon som ändrat kanal under soundcheck upptäcks bäst medan det fortfarande finns tid att rätta till det.

• Rita en signalkarta över alla mikrofoner och kanaler
• Gör en separat sändningsmix och lyssna på den i hörlurar
• Testa publikmikrofonerna när det finns folk i lokalen

Att följa artisten i stället för musiken

Kameraoperatörer som är nya i liveproduktion tenderar att zooma och panorera hela tiden för att vara med i det som händer. Resultatet blir en bild som aldrig får vila. Titta i stället på musiken: ett långsamt stycke tål en stadig bild, medan ett snabbt parti kan bära klipp och rörelse.

Klipp helst på taktslag eller vid frasens början, inte mitt i en rörelse. Bildmixern behöver känna igen strukturen i låten, och det går att förbereda genom att lyssna på repertoaren i förväg och markera refränger och solon i körschemat.

Ge också varje kameraoperatör en tydlig uppgift per låt. När alla tre filmar sångaren samtidigt har bildmixern inget val att göra, och instrumentalisterna syns aldrig under hela konserten.

Scenljuset bestämmer vad kameran klarar

Ljus på scenen görs oftast för publikens ögon, inte för kameran. Starka färgade strålkastare, snabba växlingar och mörka partier fungerar i salen men kan ge brännande färger, brus eller helt svarta ansikten i bild. Det är lätt att glömma tills man ser monitorn under soundcheck.

Prata med ljussättaren innan konserten och be att få se några lägen med kamerorna igång. Ofta räcker små justeringar: lite mer ljus i ansiktet på sångaren, en mildare övergång mellan två lägen eller en annan färg på bakgrunden.

Ställ in vitbalansen på ett neutralt scenläge och kontrollera den igen när ljuset ändras. Kameraoperatörerna ska veta vilka partier som blir mörka, så att de inte tvingas rätta exponeringen mitt i en låt.

• Se bilden på monitor under ljusprovet, inte bara på scenen
• Fråga om kraftiga blixtar eller snabba färgbyten i programmet

Ingen kommunikation i produktionsteamet

Under en direktsändning från scen är det ofta högt, mörkt och bråttom. Utan en fast ordning för vem som säger vad blir intercomkanalen en sorlande hög av tillrop. Operatörerna hör inte det som är viktigt, och regissören måste upprepa sig.

Bestäm i förväg vem som talar och när. Regissören ger instruktioner, kameraoperatörerna svarar kort, och övriga väntar på sin tur. Använd samma korta uttryck genom hela produktionen: namnet på kameran, vad den ska göra och när.

Gå igenom körschemat tillsammans före start och avsluta med en kort fråga om något är oklart. Det tar fem minuter och sparar många fel under själva konserten, särskilt om någon i teamet är ny.

Att inte öva det som kan gå fel

Det sista misstaget är att tro att utrustningen alltid fungerar. En trådlös mikrofon tappar batteri, en kamerakabel lossnar, en enhet startar om. Den som aldrig har tänkt igenom vad som händer då blir handlingsförlamad när det inträffar.

Förbered reservlösningar för det som är viktigast: ersättningsbatterier på en känd plats, en extra mikrofon till sångaren och en kamera som kan ta över en annan. Öva gärna ett fel under en repetition, så att teamet vet vad de ska göra.

Skriv ned en kort lista över vad som kan gå fel och vad som görs då. Den behöver inte vara lång, men den ska finnas där alla kan se den, och den ska vara känd av alla innan första låten.

• Reservbatterier och extra mikrofon inom räckhåll
• Ett överenskommet tecken när en kamera måste bytas ut